Isabella Lund

… över alla mina bloggande politiska vänner i bloggosfären.

I bloggosfären finns det många kloka, medvetna människor med hjärtat på rätta stället som verkligen värnar om vår demokrati och yttrandefrihet (till skillnad från andra).

Jag har själv tagit en slags politisk aktivism semester för att hämta nya krafter inför hösten och har därför varit tyst här på bloggen och överallt. Jag har knappt kollat mina mail eller någonting.

Men helt tyst har jag inte varit…

Veckan före midsommar stod jag stolt bredvid opassande Emma, Projo, Josh, Drottningen, Teflonminne, Basic personlig, Rick Falkvinge m.fl och skrek utanför riksdagen i Stockholm för att stoppa FRA lagen.

Det var ett måste att skrika och det var ett måste att dela ut varma kramar till en del av alla de bloggare som bedriver opinion mot FRA lagen. Jag hejar på er ska ni veta…

Stort Varmt Tack till alla ni som orkar kämpa!

Jag själv känner mig lika arg som Blogge och har samtidigt samma känsla som Louise P … “jag har ärligt talat inga frihetliga illusioner kvar om etablerad politik alls när allt kommer kring. De illusionerna försvann för länge sedan.“

Mina illusioner om ett demokratiskt samhälle där alla människor anses vara lika värda försvann då jag tog en titt på den politik som förs kring sexarbete. Jag har många gånger sagt att debatten om prostitution är viktig för alla. För om ett samhälle kan agera som man gör mot oss, vad blir nästa steg?

FRA verkar vara en del av det svaret.

Är det detta som måste till för att många ska vakna och bli medvetna om vad som sker? En halv miljon protest mail säger en hel del och det är minst sagt skrämmande när ledande politiker vägrar lyssna på vad folket skriker.

Argumenten för FRA har ingen trovärdighet och misstankarna gror om vilket bakomliggande syfte makthavarna har med FRA. I gårdagens huvudledare i Sydsvenskan slår man fast… “Så går det när makten vill avlyssna utan att lyssna”

Jag har den senaste tiden tänkt mycket på hur vi ska vi kunna förstärka demokratin. Englands majoritetsval i enmansvalkretsar känns idag mer attraktivt är det partidemokratiska systemet vi har idag. Jag föredrar personligt ansvar och kloka människor istället för farliga fanatiker som lyckats göra en politisk karriär inom ett parti.

Och i debatten om prostitution är allt sig nästan likt…
Inte oväntat vill Kd att webbplatser som tillåter kontaktannonser för oss sexarbetare ska stängas ner eller filtreras bort av internetleverantörerna. Jag håller med Dexion om att det finns fog för att kalla dessa politiker för kristfascister.

Det börjar bli tröttsamt… för var och varannan månad får vi höra att alliansens kvinnoförbund vill att straffen för sexköp ska höjas, senast i SvD i fredags. De lobbar hårt för den saken, kanske för att de inte får något stöd i frågan hos allmänheten. Om man ska gå efter alla de läsarundersökningar som olika tidningar genomfört de senaste två åren så ökar bara antalet som är emot högre straff.

Ställningen just nu (em den 30/6) i SvD läsarundersökning som startades i fredags.

Alliansens kvinnor hörs ofta i debatten om prostitution… samtidigt slås jag av hur tysta S-kvinnorna är i debatten. På Margareta Winbergs tid, när sexköpslagen infördes, så var kampen mot prostitution väldigt viktig för de socialdemokratiska kvinnorna. Men idag är sexköpslagens socialdemokratiska förespråkare antingen i EU, lobbyister i radikalfeministiska organisationer eller utplacerade på annan ort.

Jag har inte sett eller hört någonting om prostitution från S-kvinnornas förbundsordförande Nalin Pekgul. Men det är klart… detta är ingen fråga de behöver driva opinion i, alliansens kvinnor gör ju jobbet åt dem i nuläget.

Men S-kvinnorna i Jönköpings län, med Carina Hägg i spetsen, känner trots detta att alliansen behöver piskas på i de här frågorna. Så Carina Hägg (s) skickar iväg en ständigt stridande ström av frågor, interpellationer och motioner i ämnet. Och sen har vi ju gänget i EU, Inger Segelström (s), Anna Hedh (s), Eva- Britt Svensson (v) och Maria Carlshamre (Fi) m.fl.

De här politikerna tycks tro att exporten av sexköpslagen är deras huvuduppgift i Europa. Av vilka väljare fick de det mandatet?

Med andra ord… i debatten om prostitution är allt som det brukar vara. Med ett litet undantag…

Jag läste att den moderat riksdagsledamot Göran Petterson tror att kvinnoförbunden har gått vilse i den här frågan och att de har fastnat i sin uppfattning om att kvinnor per definition alltid är den underlägsna parten. Helt rätt Göran!

Dessutom är han tveksam till att den ena partens handlande ska vara straffbart när två myndiga personer i samförstånd har sex mot ekonomisk ersättning. Och visst ska man vara tveksam, allra helst ska man vara klar över att staten inte ska ha moraliserande lagstiftningar som förbjuder sex mellan två samtyckande vuxna människor. Men det lär väl ta ett bra tag till innan fler politiker vågar stå öppet för en sådan åsikt.

Det är i alla fall oerhört glädjande att fler politiker vågar ifrågasätta den politik som förs kring sexarbete.

Läs vad andra bloggare har skrivit om allianskvinnornas krav om högre straff för sexköp:

• Blogge har satt rubriken “Löjliga kvinnopolitiker, löjlig politik, löjlig liberalism” på sitt inlägg och Motpol undrar vem är offret?

• Basic Personlig bloggar om det här liksom Fajaf.

• Projo skriver om den dogmatiska sexnegativism som råder och Advodia skriver “För övrigt anser jag fortfarande att påståendet ”prostituerade säljer sina kroppar” enbart är acceptabelt hos femåringar och gravt utvecklingsstörda.“

• Och självklart bloggar också Greta Garbo om det här + att hon kommenterar debatten som förts här på min blogg under min frånvaro.

Till Maggie och Vänja
Under tiden som jag tagit semester från bloggen så har ni fört en oändlig diskussion bland kommentarerna på bloggen. Jag instämmer till viss del i kritiken som framförts mot er av mina vänner. Det är inte ok att uppta diskussionsutrymmet på min blogg till att föra en allmän debatt om prostitution på det sätt ni gör med återkommande långa inlägg (som mer är rena blogginlägg än kommentarer). Det har inte att göra med vilken typ av åsikter ni framför, utan mer på det sätt ni [ut]nyttjar kommentars funktionen på min blogg.

Om ni har så mycket åsikter som ni vill ventilera så är det bättre om ni skaffar er egna bloggar och för fram era åsikter där istället för skriva rena inlägg här. Här på min blogg får det vara stopp och belägg från och med nu på det som pågått.

Kommentars funktionen finns här för att mina läsare ska kunna kommentera, tycka till osv om det jag skriver och inte för att enskilda personer ska dominera och skapa oändliga debatter. Sådana debatter gör sig bättre på allmänna diskussionsforum.

Till sist…
Jag har ju tagit lite aktivism semester men Pye Jakobsson har hållit ställningarna, farit runt i världen och jobbat hårt för harm reduction och våra mänskliga rättigheter. Orwell har snappat upp en del av hennes arbete. Jag hoppas Pye själv vill och hinner gästblogga om allt hon har åstakommit, om inte så ska jag inom kort försöka sammanfatta vad som hänt utanför Sveriges gränser.

.

Alla tecknade bilder i det här inlägget
kommer från Kalle Strokirks elaka bildblogg

Andra bloggar om: FRA, avlyssning, övervakning, kontrollsamhället, politik,
integritet, prostitution, sexköpslagen, feminism, sexarbete, sexarbetare
.
...

written by Isabella

År 2003 avkriminaliserade Nya Zeeland prostitution och införde istället en helt ny lagreform för sexbranschen, PRA (Prostitution Reform Act 2003).

I fredags publicerade Nya Zeelands regering flera rapporter som utvärderar PRA och det har varit en riktig fröjd att läsa både den Nya Zeeländska regeringens pressmeddelande och sammanfattningarna av de olika rapporterna.

Det är ofta jag får frågan om jag vill att sexbranschen i Sverige ska vara som i Tyskland, Holland eller Danmark. Mitt svar är alltid nej… för i dessa länder så har man bara legaliserat prostitution. Vid en legalisering ersätter man bara de kriminaliserande lagar med nya lagar där de aktiviteter som nu är tillåtna (legaliserade), beskrivs och regleras. Ofta är de nya lagarna och reglerna diskriminerande för sexarbetare. Man kan exempelvis kräva att alla sexarbetare måste ha en licens för att jobba, att sexarbetare måste betala in mer moms i förväg än andra, underkasta sig regelbundna hälsokontroller osv.

Mitt mål är en avkriminaliserad sexbransch där samma lagar och regler gäller för oss som för alla andra. Om några särskilda lagar eller regler ska finnas för sexbranschen så ska deras målsättning vara att säkerställa sexarbetares mänskliga rättigheter, öka vår säkerhet och hälsa, samt minska risken för exploatering. Därför skulle jag gärna se att Sverige hade samma lagstiftning kring prostitution som man har i Nya Zeeland.

År 2003 genomförde Nya Zeeland sin avkriminalisering av prostitution genom att ersätta alla kriminaliserande lagar med lagreformen PRA (Prostitution Reform Act). OBS syftet var inte att stödja eller moraliskt sanktionera vare sig prostitution eller de som köper sexuella tjänster. Huvudmålsättningarna med lagreformen var istället att:

• säkerställa mänskliga rättigheter för sexarbetare
• skydda sexarbetare mot exploatering
• främja välfärd, hälsa och säkerhet för sexarbetare och öka den allmänna hälsan hos befolkningen
• förhindra att människor under 18 år arbetar i sexbranschen

Man utgick från att alla människor har lika värde och ska ha samma mänskliga fri- och rättigheter samtidigt som man strävade efter att minska skadeverkningar inom sexbranschen.

Du kan läsa mer om Nya Zeelands lagstiftning i inlägget “Ett alternativ för ett sexglatt Sverige“.

I fredags publicerade Nya Zeelands regering en utvärdering av lagreformen PRA (Prostitution Reform Act 2003).

Rapporten visar att lagreformen har haft en positiv effekt för sexarbetares hälsa och säkerhet samt att lagreformen inte har ökat antalet sexarbetare i Nya Zeeland.

Det är riktigt roligt att läsa pressmeddelandet från den Nya Zeeländska regeringen, det är nästan så att man jublar när man t.ex. läser att rapporten visar att den allmänna uppfattningen om sexbranschen är baserad på stereotyper och bristande information. Biträdande justitieminister, Lianne Dalziel, säger att rapporten krossar flera vanliga myter om sexbranschen, t.ex. att tvång är vanligt förekommande.

Vidare säger hon att det inte finns någon uppenbar länk mellan prostitution och kriminalitet som man så ofta tjatar om här i Sverige. Hon tar också upp att det är mindre än 17 % av alla sexarbetare som arbetar för att finansiera någon form missbruk. Siffran är dock högre bland gatuprostituerade (45%). Hon berättar också att siffror för antalet minderåriga inom prostitution har varit kraftigt överdrivna och att det inte finns något samband i Nya Zeeland mellan vanligt sexarbete och sexuell människohandel.

Tänk om man kunde få höra en svensk politiker säga sådana saker istället för de vanliga radikalfeministiska lögnerna om prostitution.

Det är roligt att se att man i Nya Zeeland faktiskt också utvärderar de målsättningarna man hade med PRA. En inställning som man inte har i Sverige när det gäller vår lagstiftning kring prostitution. Regeringens direktiv för utvärderingen av sexköpslagen innefattar inte ett ord om att man vill se om huvudmålsättningen för sexköpslagen har uppfyllts, dvs om mäns våld mot kvinnor har minskat.

I sammanfattningen för rapporten “Prostitution Law Review Committee’s report“ så kan man läsa flera intressanta saker…

Genom att man helt enkelt bara tog bort kriminaliseringen som rörde sexarbete så har sexarbetarnas ställning stärkts i Nya Zeeland. PRA har haft en märkbar effekt för att säkerställa att en sexarbetare t.ex. alltid har rätt att vägra ta emot en kund och/eller utföra specifika handlingar. Majoriteten av sexarbetarna känner också nu att det är lättare att ta kontakt med polisen om dem behöver polisens hjälp.

Trots att den allmänna uppfattningen är att sexarbetare är tvingade att jobba med sex så uppgav bara ett litet antal sexarbetare, 3,9 %, att de har tvingats arbeta med sex av någon annan.

De största barriärerna för att sluta arbeta inom sexbranschen är förlusten av inkomsten, motvillighet till att lämna de flexibla arbetstiderna samt att lämna det fina kamratskapet och samhörigheten man känner med sina kollegor.

Det är olagligt att på något sätt ombesörja eller köpa sexuella tjänster av någon under 18 år. Straffpåföljden är max 7 års fängelse. Men det är inte olagligt för en person under 18 år att erbjuda sexuella tjänster till försäljning. Prostitution bland minderåriga har inte ökat och man tror att den nya lagstiftningen har haft en positiv effekt genom att den har ökat medvetenheten om de problem som finns med minderåriga i sexbranschen.

Gatuprostitutionen har varken ökat eller minskat pga lagreformen, den utgör ca 11 % av den totala marknaden och utgör den absolut minsta delen i branschen. Man skriver i rapporten att man inser att det är svårt att uppnå målsättningarna med ökad hälsa och säkerhet för de som säljer sexuella tjänster i den farliga gatumiljön. Man föreslår därför att gatuprostituerade ska fortsätta uppmuntras att söka sig till säkrare inomhusmiljöer eller lämna prostitutionen helt.

PRA innebar också att det blev möjligt att driva bordellverksamhet i Nya Zeeland.

Kommuner har rätt att stifta egna lokala regler om var bordeller får vara, men de kan inte förbjuda bordellverksamhet.

De flesta kommunerna har inte haft några problem med sexbranschen på lokal nivå och/eller tagit emot klagomål från allmänheten.

Den här övergripande rapporten från The Prostitution Law Review Committee har granskat flera andra studier, rapporter och forskningsresultat som genomförts på Victoria University: Crime and Justice Research Centre och Christchurch School of Medicine. Här har du hela samlingen av de olika rapporterna:

• Prostitution Law Review Committee’s report

• International Approaches to Decriminalising or Legalising Prostitution

• Central Government Aims and Local Government Responses: The Prostitution Reform Act 2003

• Exiting Prostitution: Models of Best Practice

• Key Informant Interviews Review of the Prostitution Reform Act 2003

• The Impact of the Prostitution Reform Act on the Health and Safety Practices of Sex Workers

Jag tyckte det var intressant att ta en närmare titt på undersökningen som heter “International Approaches to Decriminalising or Legalising Prostitution“.
I den står det att det är svårt att utvärdera olika lagstiftningar och dess konsekvenser pga av det finns för lite seriös och objektiv forskning inom området. Men fast att det var svårt att hitta konkreta bevis så kunde forskarna ändå dra följande slutsatser:

• Hälsa, säkerhet och arbetsförhållanden för sexarbetare har förbättrats i delstater/länder där prostitution är avkriminaliserat och till en viss utsträckning i delstater/länder där prostitution enbart är legaliserat.

• Det sociala stigmat och marginaliseringen av sexarbetare kan ha minskat något i delstater/länder som har legaliserade eller avkriminaliserar prostitution. Sexarbetare som finns i delstater/länder där det finns kriminaliserande lagar, där den tyngsta regleringen förekommer, verkar lida betydligt mer av stigmatisering och marginalisering i samhället.

• Det är vanligt att det förekommer svårigheter med att reglera sexbranschen. Alltför begränsande system gör det svårt för sexarbetare och bordellägare att operera legalt vilket kan resultera i en delad sexbransch, en laglig och en illegal. Problemen är större om man inte gör åtskillnad på små bordeller och stora, kommersiella bordeller.

Till sist…
Om du nu inte har förstått varför jag vill att prostitution i Sverige ska avkriminaliseras… ja då får du läsa allt en gång till eller ta en titt i rapporterna från Nya Zeeland.

Bara språket och objektiviteten, respekten för sexarbetare, ja allt som framkommer mellan raderna i rapporterna, gör mig glad

Dessutom så känner man som sexarbetare igen sig i det som beskrivs eftersom allt baserar sig på verkligheten och inte på några ideologiska hypoteser.

Tillägg kl.19.00
Morgondagens ledare i GP förvånar mig (publicerades nyss på nätet). Den handlar om Liberala kvinnor och de sista styckena, som ledaren avslutas med, var rätt intressanta att ta del av:

“En annan av liberala kvinnors hjärtefrågor inför parlamentsvalet, att sprida kunskap om den svenska sexköpslagen, är inte lika given. I synnerhet inte om det innebär att försöka exportera den.

Torskar, deras motiv och grisiga kvinnosyn, bör alltid ifrågasättas. Men det finns i dagsläget minst lika mycket som tyder på att sexköpslagen försämrat villkoren för de prostituerade, som att den varit lyckad och minskat prostitutionen. Föga är vunnet på att gatflickor har blivit nätflickor.

Socialantoprologen Petra Östergren har hävdat att en feminist inte kan vara emot prostitution eftersom det vore att förvägra kvinnan rätten att göra vad hon vill med sin kropp. Den inställningen delar få feminister och liberaler då “frivilligheten” i sammanhanget är ett sällsynt undantag. Däremot gör jämställdhetsministern klokt i att förklara att hon vill låta utvärdera sexköpslagen innan hon börjar marknadsföra den. Lagen har snart varit i kraft i tio år. En vetenskapligt och grundlig utvärdering vore minst sagt på tiden!”

.

Andra bloggar om: prostitution, politik, horstigma, sexarbete, sexarbetare
mänskliga rättigheter, bordeller, lagstiftning, Nya Zeeland, sexköpslagen
.
...

written by Isabella

Göteborgs stad släppte igår en studie om ungdomar i Göteborg med omnejd som säljer och byter sexuella tjänster.
Studien, I sexualitetens gränstrakter (pdf), är initierad och utförd av prostitutionsgruppen i Göteborg och författare är socialsekreterarna Jonna Abelsson och Anna Hulusjö.

I sammanfattningen beskrivs två vanliga och tydliga mönster hos ungdomar som säljer och byter sexuella tjänster. För det första så lever de och har levt påtagligt sexualiserade liv, i form av en tidig sexualdebut, ett intensivt sexualliv med fler partners och erfarenheter av fler olika sexuella aktiviteter. För det andra så kännetecknas de av utagerande, prövande och gränsöverskridande beteende i form av till exempel missbruk och kriminalitet.

De yrkesverksamma som mött dessa ungdomar berättar att de här ungdomarna många gånger försummats såväl omsorgsmässigt som känslomässigt och detta har i sin tur lett till låg självkänsla, problem med gränssättning och svårigheter med att etablera varaktiga sociala kontakter.

Jag har pratat en hel del med både kollegor och prostitutionsgruppen i Malmö om unga människor som börjar sälja sex och jag vill poängtera att oavsett om den här typen av ungdomarna börjar sälja sexuella tjänster eller inte så kan de lätt hamna i för dem destruktiva förhållanden. De löper dessutom alltid stor risk att hamna i händerna på någon som utnyttjar deras utsatthet.

Flera kollegor har berättat för mig att de började sälja sex när de var alltför unga och trasiga. Då de inte hade den livserfarenheten, mognaden, självkänslan osv som krävs för att jobbet ska fungera bra. Ofta var starten därför inte så lyckad, en del slutade och tog upp sexförsäljningen igen först efter att de växt både bokstavligt talat och själsligt. Det som en gång i unga år varit både gränslöst och destruktivt blir i vuxen ålder ett bra arbete som
man gillar och har full kontroll över.

I detta sammanhang vill jag också påpeka att sexarbete i sig lika gärna kan vara konstruktivt som destruktivt för människor som har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen.

Det är alltså stor skillnad på om du börjar sälja sex när du är alltför ung, gränslös och/eller av destruktiva skäl mot att du säljer sex som vuxen när du klarar av att sätta dina egna gränser osv. De som börjar alltför unga eller av fel orsaker kan fara illa av sexarbete, precis som de skulle kunna göra om de gav sig in i en för dem annan olämplig yrkesutövning.

Men tyvärr har den här lilla gruppen av sexsäljare fått utgöra den stereotypa generella bilden av hur man ser på alla som arbetar i sexbranschen. Kanske för att det oftast bara är den här gruppen av sexsäljare som polis och socialtjänsten kommer i kontakt med, kanske för att ingen vill lyssna på oss andra, vi bortförklaras som myter om “den lyckliga horan” eller att vi inte är “riktiga” horor.

Dessutom så skyller myndigheter oftast alla problem som “de prostituerade” har på prostitutionen i sig, allt är prostitutionens fel. Även om orsakerna till problemen funnits där innan och absolut inte har orsakats av prostitution, och även om problemen inte försvinner bara för att personen i fråga slutar sälja sex.

Man lyssnar också mer än gärna på fd sexarbetare som har tillhört den här gruppen, speciellt om den fd sexarbetaren har så svårt att hantera horstigmat att han/hon projicerar skammen på andra/annat än sig själv, för att på så sätt svära sig själv fri från skuld o skam.

För visst har ni läst om fd sexarbetare som säger att det är de där hemska torskarnas fel att de har farit illa i prostitution och att de därför tycker att sexköpslagen är bra.

De gör sig själva till offer och kunderna till demoner för att hantera horstigmat och sin nuvarande situation.

Men glöm inte bort att de här fd sexarbetarna inte har varit några sexslavar, de har varit egna entreprenörer i sexbranschen och ingen av dem har på något sätt tvingats att sälja sexuella tjänster av någon annan.

Tänk på att det är lättare för många att ljuga för andra och för sig själv… säga att man var tvungen och/eller skylla sina egna brister och förmågor på andra, än vad det är att ta fullt ansvar för okloka val, att man inte fixat att jobba med sex på ett bra sätt för en själv och/eller stå för den man är eller har varit.

Emile Lanninge (s) bör t.ex. tänka på detta, men hon kanske bortförklarar mig återigen som en myt om glada horor och/eller att jag är ett alibi för torsklobbyn.

Skulle jag själv t.ex. säga att jag var tvungen att sälja sex för att få pengar till mat till mina barn så skulle det mötas av en helt annan förståelse än när jag säger att jag har sålt sexuella tjänster för att jag tycker om jobbet.

Och om jag berättade om de få hemska kunder jag träffat så skulle man dessutom tycka synd om mig och befria mig ännu mer från ev. skam och skuld. Det här sker inte när jag berättar om alla underbart trevliga kunder jag haft, att jag tycker om sexarbete, att det passar bra för mig.

Horstigmat är tufft och svårt att hantera för många och det är svårt att stå rakryggad som sexarbetare inför andra, en ny livskamrat, inför nya vänner och bekanta. Man är alltid rädd att avslöjas som hora.

Jag har själv nu ett dilemma… min nye käre vän (+ en av hans kompisar) vet att jag jobbat som sexarbetare och är aktiv i kampen för våra mänskliga rättigheter… men resten av hans kompisar vet inte ett dugg och absolut inte hans barn. Det är en helt bunt av nya människor som jag nu tvingas dölja mitt dubbelliv för och det är skitjobbigt. Så lätt det hade varit att spela på alla fördomarna, säga att jag en gång varit tvungen att sälja sex. På så sätt skulle jag kunna ta en enkel genväg från den sociala skammen och slippa ljuga i alla fall om att jag har sålt sex.

Och om jag sa att mina besvär med depression och ångest beror på att jag sålt sex så skulle många tycka synd om mig istället för att tycka att jag allmänt är psykiskt sjuk och allt vad det innebär. Tänk så lätt det hade varit att ljuga både för sig själv och omgivningen. Men nu är jag inte så som person, jag vill vara ärlig både mot mig själv och andra.

Många som intresserar sig för prostitution tycks vara totalt omedvetna om det här fenomenet och att många sexarbetare nästan tvingas att göra en syndabekännelse när de söker hjälp. Horstigmat har en mycket stor inverkan och påverkar alla som arbetar eller har arbetat med sex och erotik.

Tillbaks till studien från Göteborg…
Det står i sammanfattningen att många av de yrkesverksamma tyvärr upplever det som komplicerat att tala med ungdomar om erfarenheter kring att sälja eller byta sexuella tjänster. De är rädda att för att kränka och stigmatisera ungdomarna.

Men genom att de inte vågar prata fördomsfritt och naturligt om sex och/eller sexarbete eller inta en attityd befriat från steroetypa bilder, fördomar och offertänkande. så ökar de horstigmat, förstår dem inte det?

Det känns som om det finns ett stort behov av att en utbildning för yrkesverksamma som kommer i kontakt med sexarbetare. En utbildning där de kan lära sig vad sexarbete är för något, där de kan göra upp med sina egna fördomar, ta en titt på sin egen sexualsyn och där de lär sig hur man ska kunna prata om sexarbete utan att stigmatisera någon. Hmmm jag och Pye borde kanske starta en sådan kurs här i Sverige…

Som man sett tidigare så framkommer det även i den här studien att det är fler unga killar än tjejer som har erfarenhet av att sälja sex. Jonna Abelsson från Göteborgs prostitutionsgrupp, säger i en radiointervju att hon hoppas att studien ska öka medvetenheten om detta, att när yrkesverksamma möter en ung person så ska de ta på sig ett par andra glasögon än de som alltid säger att killar är förövare, “… för att det förekommer att en kille är både offer och förövare.”

Hmmm de där glasögonen var nog inte på när hon sa det… för varför säger hon inte att kvinnor också kan vara både förövare och offer. Vart tog kvinnorna som köper sex av unga killar vägen? Är de inga förövare? Överhuvudtaget har jag svårt för hennes termer… offer och förövare… blää jag ogillar de ordens självklara naturliga användning när människor pratar eller skriver om sexbranschen.

I studiens sammanfattningen står det också så här:

“Att unga killar som säljer sex inte blir uppmärksammade kan i detta sammanhang å ena sidan innebära att man som kille blir lämnad ensam med sina upplevelser och problem. Å andra sidan kan det innebära att man lyckas undvika stämpling och stigmatisering som kan få förödande konsekvenser för ens självbild.”

Menar hon att om en kille avslöjas som hora av en yrkesverksam person, ex. någon på en ungdomsmottagning eller på socialtjänsten, så drabbas han först då av horstigmat? Men hallå… horstigmat finns där hela tiden för alla som säljer eller har sålt sexuella tjänster oavsett om andra vet om att man “är en hora” eller inte. Ok stigmat kan vara något mindre för killar, men oftast tillkommer bögstigmat och allmänna fördomar som även drabbar tjejer, fördomar om att ex. våra kunder är fula, gamla och äckliga osv.

Men det ligger en grym sanning i hennes mening och det är att ett avslöjande kan bli förödande, inte bara för killens självbild pga det bemötande han då ev. kommer att få av socialtjänst och sjukvård, utan också pga vilken hjälp han kommer att erbjudas av samhället om det kommer fram att han “är en hora”. Många sexarbetare har tyvärr mycket dåliga erfarenheter av vad det innebär.

För att ändra på detta så behövs det mer än ett par nya glasögon. Det krävs kunskap, utbildning och helt annan attityd från samhällets sida gentemot sex- och erotikarbetare.

För ett år sedan ville många stänga prostitutionsstråket Rosenlund bl.a. för att Rosenlundsgatan enligt polis och socialtjänst, var en inkörsport till prostitution. Men som jag ana så står det i rapporten att ungdomar framför allt säljer sex via Internet och mobil.

Att stänga Rosenlund, Nordstan eller Centralstationen där prostitution också förekommer, hjälper knappas. Det som behövs är rätt och bra information på nätet som vänder sig till målgruppen och adekvat utbildning till personal som möter de här ungdomarna.

Man bör också tänka på att ungdomar som säljer och byter sexuella tjänster inte ser det de gör som prostitution. Det tror jag beror på att man skyddar sig själv från horstigmat.

Till sist…
Jag tycker absolut inte att någon ska börja sälja sex när man är alltför ung. Många sexarbetare, inkl. jag själv, anser att man bör vara minst 25 år gammal innan man börjar arbeta i sexbranschen. 25 år för då är man verkligen vuxen och klar över sin egen sexualitet på ett helt annat sätt än när man är 18. Vid 25 års ålder är det också lättare att förstå framtida konsekvenser av de val man tar. Det är lättare att arbeta säkert och att sätta upp gränser i arbetet samt att överhuvudtaget arbeta med sex på det sätt som vi tvingas göra här i Sverige, dvs helt ensamma, diskriminerade och stigmatiserade.

.

Andra bloggar om: prostitution, horstigma, sexarbete
sexarbetare, Göteborg, ungdomar, sexualitet
.
...

written by Isabella

Sexarbetare i hela Europa har under många år sagt högt och tydligt “Nothing about us, without us”.

Nu gör vi det igen och riktar skarp kritik mot ett utkast till en rapport av FEMM om prostitution och dess hälso- konsekvenser på kvinnor i EU:s medlemsländer.

Rapportör är EU parlamentarikern Maria Carlshamre (Fi) och föga förvånande går rapporten naturligtvis emot de Europeiska sexarbetarnas manifest och gemensamma deklarationen samt Europarådets resolution “Prostitution wich stance to take“.

(Ni vet Europarådets resolutionen som svenska politiker inte ville rösta igenom. Resolutionen som Beatrice Ask tyckte var problematisk för att man ska visa respekt för sexarbetare och lyssna på oss. Kommer ni ihåg att vår protest mot Asks uttalandet bemöttes med ett sanslöst svar från justitiedepartementet?)

FEMM är EU:s kommitté för kvinnors rättigheter och jämställdhet, och jag har ingen förhoppning om att de svenska EU politikerna i FEMM, Maria Carlshamre (Fi) och Eva-Britt Svensson (v), kommer att lyssna på vår protest. De är välkända fanatiska prostitutionsmotståndare och har inte sexarbetares mänskliga rättigheter på sina agendor.

Här följer det gemensamma uttalande från Europas sexarbetare om Carlshamres rapport, uttalandet har skickats till samtliga medlemmar i FEMM.

Dear FEMM Committee members,

We applaud your work and commitment to improve the rights and health of women in Europe, including migrant women, as is evidenced by the proposed FEMM report /”On prostitution and its health consequences on women in Member States”./ However, we are compelled to raise our concerns when the potential ‘improvements’ being put forward by this report risk leading to repressive policies towards both prostitution and migration and which may deeply undermine prostitutes’ ability to implement strategies of self-protection and self-determination.

*ON LANGUAGE*
An important part of the more than 20 year history in Europe of sex workers self-determination is reflected in the words they use to describe their own realities.

We strongly object to the use of the phrase ‘prostituted women’ on the grounds that it denies women the agency promised to them by our feminist legacy; it erases the voices of those (migrant) sex workers who have made clear decisions about their own futures, it conflates the different experiences and needs of sex workers and trafficked persons, and it obliterates the
experiences and needs of transwomen
working in prostitution.

We ask that the members of the FEMM Committee remove the phrase ‘prostituted women’ from this report in respect of the voices of all women working in the sex industry, none of whom call themselves by this term. We ask that this phrase be replaced with sex worker, or trafficked person where appropriate.

*ON VIOLENCE*
The disproportionate levels of violence experienced by both indoor and outdoor based sex workers and the failure of the law to protect sex workers from violence has been identified across Europe as a major factor in increasing sex workers vulnerability, particularly those who have no legal status or are directly criminalised. Social vulnerabilities of sex workers is one of the structural determinants of the risks to health and well-being and in particular to HIV and sexually transmitted infections (STIs).The often unsafe and violent environment of the work place and the poor living conditions of sex workers increases their vulnerability.

We object to the FEMM Committee report which suggests that some forms of harm are essential to prostitution and to the language which reaffirms stereotypes about potential causal factors to entry into prostitution. The sex workers rights movement, advocacy workers and academics have vastly contributed to our knowledge about sex work, sex workers and their clients. It is unethical to deny the diverse realities lived by women and transwomen working in the sex industry by selecting research which favours a particular ideology.

We ask that the FEMM Committee members reconsider and remove all statements in the report which unilaterally apply causal factors and consequences to the diverse lives and experiences of all women working in prostitution.

*ON HEALTH*
The unspoken position of The FEMM Committee report seems to be that prostitution is a health threat to all women. This idea risks leading to instituting proscriptive policies that undermine the rights of all women to sexual self-determination under the guise of ‘protecting’ women from the harms of prostitution.

The right to life, safety, free speech, political action and access to information and to basic health and education services are important to all women including those women and transwomen working in sex work. No one should lose these human rights because of the work they do.

A human rights-based approach to health promotion and programme implementation for sex workers has been the core principle of UN agencies for many years. It is essential that the national and regional programming policies and interventions for sex workers should fall in line with the human rights framework if they are to be effective in reducing vulnerability to HIV/AIDS and enhancing the health and well- being of SW.

We ask the FEMM Committee to weigh very carefully the balance between making a strong ideological statement and re-entrenching ideas about vulnerability and potential to victimisation for women thereby undermining every women’s right to self-determination and sexual autonomy and which may lead to repressive policies that increase vulnerability especially for those women and transwomen working in sex work.

*ON TRAFFICKING*
The presence of migrant sex workers in Europe and in other regions of the world requires a rethinking of the issue of women’s labour migration and complex system of factors that provoke different forms and levels of vulnerability.

Positioning migrant women working in the sex industry as mainly victims of trafficking results in the conflation of very different experiences, needs and possible remedies for migrant sex workers and trafficked persons; within this framework no woman benefits. Increasingly we are seeing legislation discussed or introduced by States that risk restricting the freedom of movement of all women. Such policies often enhance rather than halt trafficking mechanisms by making women more dependent on potentially exploitive third parties.

We ask that the FEMM Committee to re-examine those statements in the report which directly conflate prostitution and trafficking. We encourage FEMM committee members to support strong anti-trafficking policies which are based on the protection of women’s human rights. At the same time we stress the need to create a legal and a social framework for dealing with sex work based on the protection of sex workers’ human, labour and civil rights, including those of migrant sex workers.

In closing we would like to stress how important it is for women to work in solidarity together /with/ the women and transwomen working in sex work without denying our diversity of experience or vision for a just and equitable world.

We call on the members of the FEMM Committee to promote *holistic policy and strategy* underpinned by principles of respect and inclusion of (migrant) sex workers and to promote European policies that are based on the equality in access to civil and social rights including the right to health protection.

*”Nothing about us, without us”*

Signed:

Petra Timmermans
Coordinator - International Committee on the Rights of Sex Workers in Europe ( ICRSE)

Licia Brussa
Director - TAMPEP Foundation International

Katrin Schiffer
Project Coordinator Correlation Network

Aliya Rakhmetova,
Project Coordinator SWAN network (CEE/CA)

If committee members are committed to listening to all women on the issue of rights, including the voices of sex workers (women, transwomen and men, and men) living and working in Europe, then we encourage you to take the time to read the /Declaration on the Rights of Sex Workers in Europe/ and the /Sex Workers in Europe Manifesto/. Both are available via the www.sexworkeurope.org website.

Ps…
Förutom det här gemensamma uttalandet så har flera sexarbetarorganisationer i Europa skrivit direkt till Maria Carlshamre och de andra medlemmar i FEMM för att protestera. Du kan t.ex. läsa de danska sexarbetarna prostest här.

Till sist…
Oscar Swartz konstaterar att det är kristen sexualmoral som är ett av skälen till att vi alla skall avlyssnas och registreras och filtreras.

Anna Svensson har varit på Stigma-spaning och kommit på att hon och jag inte vill förknippas med varandra pga de fördomar som människor har om oss. (Det är inget personligt för vi gillar varandra annars.)

Blogge skriver om Kielos balja av avföring.

Och sen attackeras både jag och Greta Garbo av Sharazad på ett sätt som är så dåligt underbyggt så att det är skrattretande. Min blogg har t.ex. röststs fram som Årets politiska blogg av torskar enligt denna kvinna!

Skrattretande är också attacken mot mig av en socialdemokratisk politisk sekretare i Eskilstuna.
Emeli Lanninge skrev den 15 maj… “Har ni tänkt på att “Isabella” kanske inte är den hon utger sig för att vara och lika gärna kan arbeta som alibi för torsklobbyn.”

Ja jag vet att det är sent men ni har väl inte missat Charlottes debattartikel på fjärde sidan i Expressen “Hellre socialpolitik än sexköpslag” från den 10 maj?

.

Andra bloggar om: prostitution, feminism, politik, horstigma, EU, FEMM,
Maria Carlshamre, Eva-Britt Svensson, sexarbete, sexarbetare
.
...

written by Isabella

Ni kanske har märkt att jag varit borta ett tag. Som askungen som gick på bal fick jag chansen att resa bort och leva ett helt normalt liv under lite mer än en vecka. Men klockan slog tolv och jag fick åka hem i onsdags, tillbaks till askan och helvetet. Men det finns hopp… jag ska resa tillbaks till himmelriket och återigen få en chans att njuta av livet och en ny vän.

Det var en fullkomligt underbar vecka. Bara att få leva som alla andra, gå upp på morgonen, äta frukost, arbeta, käka lunch, arbeta, käka middag och ta en öl med goa vänner på kvällen. Det var mer än underbart att trött somna bredvid en man jag vill slösa all min kärlek på, slippa att vara ensam och istället ha någon att skratta med, krama och älska. Jag har dessutom dragits in i nya roliga saker som jag vill arbeta med. Jag fick känna hopp inför framtiden och började drömma igen.

Kanske finns det en möjlighet för mig att leva det liv jag alltid har velat leva. Det där absolut helt vanliga normala livet, det liv som de flesta människor har.

Ok helt normalt kan mitt liv nog aldrig bli, jag är för okonventionell för det… för annorlunda. Men fast jag är annorlunda och stark, så är jag känslig och behöver det som alla människor behöver.

Jag ska resa tillbaks, jag fick nyss besked om att det blir så. Det är underbart, det kommer göra underverk för mig om jag återigen kan få ta en paus, komma bort, hämta krafter, känna värme och stöd. Jag är lycklig för att jag kommer att få träffa min nya vän igen, en knäppskalle som jag förhoppningsvis kan få slösa min kärlek på.

Jag kräver inte så mycket, det enda jag behöver är lite tro, hopp och kärlek… mer behövs inte. Jag behöver den här chansen. Håll tummarna för mig!

Ett par passande dikter från Eeva Kilpi:

Vi har inget skydd mot kärleken
inget skydd mot livet,
inget skydd mot döden,
inget skydd.
Så skyddslösa är vi.
Det ligger nästan något storslaget i det.

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag meddetsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen!

.

Andra bloggar om: livet, kärlek, hopp, dikter, Eeva Kilpi
.
...

written by Isabella