År 2003 avkriminaliserade Nya Zeeland prostitution och införde istället en helt ny lagreform för sexbranschen, PRA (Prostitution Reform Act 2003).
I fredags publicerade Nya Zeelands regering flera rapporter som utvärderar PRA och det har varit en riktig fröjd att läsa både den Nya Zeeländska regeringens pressmeddelande och sammanfattningarna av de olika rapporterna.
Det är ofta jag får frågan om jag vill att sexbranschen i Sverige ska vara som i Tyskland, Holland eller Danmark. Mitt svar är alltid nej… för i dessa länder så har man bara legaliserat prostitution. Vid en legalisering ersätter man bara de kriminaliserande lagar med nya lagar där de aktiviteter som nu är tillåtna (legaliserade), beskrivs och regleras. Ofta är de nya lagarna och reglerna diskriminerande för sexarbetare. Man kan exempelvis kräva att alla sexarbetare måste ha en licens för att jobba, att sexarbetare måste betala in mer moms i förväg än andra, underkasta sig regelbundna hälsokontroller osv.
Mitt mål är en avkriminaliserad sexbransch där samma lagar och regler gäller för oss som för alla andra. Om några särskilda lagar eller regler ska finnas för sexbranschen så ska deras målsättning vara att säkerställa sexarbetares mänskliga rättigheter, öka vår säkerhet och hälsa, samt minska risken för exploatering. Därför skulle jag gärna se att Sverige hade samma lagstiftning kring prostitution som man har i Nya Zeeland.
År 2003 genomförde Nya Zeeland sin avkriminalisering av prostitution genom att ersätta alla kriminaliserande lagar med lagreformen PRA (Prostitution Reform Act). OBS syftet var inte att stödja eller moraliskt sanktionera vare sig prostitution eller de som köper sexuella tjänster. Huvudmålsättningarna med lagreformen var istället att:
- säkerställa mänskliga rättigheter för sexarbetare
- skydda sexarbetare mot exploatering
- främja välfärd, hälsa och säkerhet för sexarbetare och öka den allmänna hälsan hos befolkningen
- förhindra att människor under 18 år arbetar i sexbranschen
Man utgick från att alla människor har lika värde och ska ha samma mänskliga fri- och rättigheter samtidigt som man strävade efter att minska skadeverkningar inom sexbranschen.
Du kan läsa mer om Nya Zeelands lagstiftning i inlägget “Ett alternativ för ett sexglatt Sverige“.
I fredags publicerade Nya Zeelands regering en utvärdering av lagreformen PRA (Prostitution Reform Act 2003).
Rapporten visar att lagreformen har haft en positiv effekt för sexarbetares hälsa och säkerhet samt att lagreformen inte har ökat antalet sexarbetare i Nya Zeeland.
Det är riktigt roligt att läsa pressmeddelandet från den Nya Zeeländska regeringen, det är nästan så att man jublar när man t.ex. läser att rapporten visar att den allmänna uppfattningen om sexbranschen är baserad på stereotyper och bristande information. Biträdande justitieminister, Lianne Dalziel, säger att rapporten krossar flera vanliga myter om sexbranschen, t.ex. att tvång är vanligt förekommande.
Vidare säger hon att det inte finns någon uppenbar länk mellan prostitution och kriminalitet som man så ofta tjatar om här i Sverige. Hon tar också upp att det är mindre än 17 % av alla sexarbetare som arbetar för att finansiera någon form missbruk. Siffran är dock högre bland gatuprostituerade (45%). Hon berättar också att siffror för antalet minderåriga inom prostitution har varit kraftigt överdrivna och att det inte finns något samband i Nya Zeeland mellan vanligt sexarbete och sexuell människohandel.
Tänk om man kunde få höra en svensk politiker säga sådana saker istället för de vanliga radikalfeministiska lögnerna om prostitution.
Det är roligt att se att man i Nya Zeeland faktiskt också utvärderar de målsättningarna man hade med PRA. En inställning som man inte har i Sverige när det gäller vår lagstiftning kring prostitution. Regeringens direktiv för utvärderingen av sexköpslagen innefattar inte ett ord om att man vill se om huvudmålsättningen för sexköpslagen har uppfyllts, dvs om mäns våld mot kvinnor har minskat.
I sammanfattningen för rapporten “Prostitution Law Review Committee’s report“ så kan man läsa flera intressanta saker…
Genom att man helt enkelt bara tog bort kriminaliseringen som rörde sexarbete så har sexarbetarnas ställning stärkts i Nya Zeeland. PRA har haft en märkbar effekt för att säkerställa att en sexarbetare t.ex. alltid har rätt att vägra ta emot en kund och/eller utföra specifika handlingar. Majoriteten av sexarbetarna känner också nu att det är lättare att ta kontakt med polisen om dem behöver polisens hjälp.
Trots att den allmänna uppfattningen är att sexarbetare är tvingade att jobba med sex så uppgav bara ett litet antal sexarbetare, 3,9 %, att de har tvingats arbeta med sex av någon annan.
De största barriärerna för att sluta arbeta inom sexbranschen är förlusten av inkomsten, motvillighet till att lämna de flexibla arbetstiderna samt att lämna det fina kamratskapet och samhörigheten man känner med sina kollegor.
Det är olagligt att på något sätt ombesörja eller köpa sexuella tjänster av någon under 18 år. Straffpåföljden är max 7 års fängelse. Men det är inte olagligt för en person under 18 år att erbjuda sexuella tjänster till försäljning. Prostitution bland minderåriga har inte ökat och man tror att den nya lagstiftningen har haft en positiv effekt genom att den har ökat medvetenheten om de problem som finns med minderåriga i sexbranschen.
Gatuprostitutionen har varken ökat eller minskat pga lagreformen, den utgör ca 11 % av den totala marknaden och utgör den absolut minsta delen i branschen. Man skriver i rapporten att man inser att det är svårt att uppnå målsättningarna med ökad hälsa och säkerhet för de som säljer sexuella tjänster i den farliga gatumiljön. Man föreslår därför att gatuprostituerade ska fortsätta uppmuntras att söka sig till säkrare inomhusmiljöer eller lämna prostitutionen helt.
PRA innebar också att det blev möjligt att driva bordellverksamhet i Nya Zeeland.
Kommuner har rätt att stifta egna lokala regler om var bordeller får vara, men de kan inte förbjuda bordellverksamhet.
De flesta kommunerna har inte haft några problem med sexbranschen på lokal nivå och/eller tagit emot klagomål från allmänheten.
Den här övergripande rapporten från The Prostitution Law Review Committee har granskat flera andra studier, rapporter och forskningsresultat som genomförts på Victoria University: Crime and Justice Research Centre och Christchurch School of Medicine. Här har du hela samlingen av de olika rapporterna:
Jag tyckte det var intressant att ta en närmare titt på undersökningen som heter “International Approaches to Decriminalising or Legalising Prostitution“.
I den står det att det är svårt att utvärdera olika lagstiftningar och dess konsekvenser pga av det finns för lite seriös och objektiv forskning inom området. Men fast att det var svårt att hitta konkreta bevis så kunde forskarna ändå dra följande slutsatser:
-
Hälsa, säkerhet och arbetsförhållanden för sexarbetare har förbättrats i delstater/länder där prostitution är avkriminaliserat och till en viss utsträckning i delstater/länder där prostitution enbart är legaliserat.
-
Det sociala stigmat och marginaliseringen av sexarbetare kan ha minskat något i delstater/länder som har legaliserade eller avkriminaliserar prostitution. Sexarbetare som finns i delstater/länder där det finns kriminaliserande lagar, där den tyngsta regleringen förekommer, verkar lida betydligt mer av stigmatisering och marginalisering i samhället.
- Det är vanligt att det förekommer svårigheter med att reglera sexbranschen. Alltför begränsande system gör det svårt för sexarbetare och bordellägare att operera legalt vilket kan resultera i en delad sexbransch, en laglig och en illegal. Problemen är större om man inte gör åtskillnad på små bordeller och stora, kommersiella bordeller.
Till sist…
Om du nu inte har förstått varför jag vill att prostitution i Sverige ska avkriminaliseras… ja då får du läsa allt en gång till eller ta en titt i rapporterna från Nya Zeeland.
Bara språket och objektiviteten, respekten för sexarbetare, ja allt som framkommer mellan raderna i rapporterna, gör mig glad
Dessutom så känner man som sexarbetare igen sig i det som beskrivs eftersom allt baserar sig på verkligheten och inte på några ideologiska hypoteser.

Tillägg kl.19.00
Morgondagens ledare i GP förvånar mig (publicerades nyss på nätet). Den handlar om Liberala kvinnor och de sista styckena, som ledaren avslutas med, var rätt intressanta att ta del av:
“En annan av liberala kvinnors hjärtefrågor inför parlamentsvalet, att sprida kunskap om den svenska sexköpslagen, är inte lika given. I synnerhet inte om det innebär att försöka exportera den.
Torskar, deras motiv och grisiga kvinnosyn, bör alltid ifrågasättas. Men det finns i dagsläget minst lika mycket som tyder på att sexköpslagen försämrat villkoren för de prostituerade, som att den varit lyckad och minskat prostitutionen. Föga är vunnet på att gatflickor har blivit nätflickor.
Socialantoprologen Petra Östergren har hävdat att en feminist inte kan vara emot prostitution eftersom det vore att förvägra kvinnan rätten att göra vad hon vill med sin kropp. Den inställningen delar få feminister och liberaler då “frivilligheten” i sammanhanget är ett sällsynt undantag. Däremot gör jämställdhetsministern klokt i att förklara att hon vill låta utvärdera sexköpslagen innan hon börjar marknadsföra den. Lagen har snart varit i kraft i tio år. En vetenskapligt och grundlig utvärdering vore minst sagt på tiden!”
.

Andra bloggar om: prostitution, politik, horstigma, sexarbete, sexarbetare
mänskliga rättigheter, bordeller, lagstiftning, Nya Zeeland, sexköpslagen
.
.
..
written by Isabella
Senaste kommentarerna